Så jäääla busy 23 maj, 2007

Jo men asså det e sant - hinner inte blogga - för mycket att stå i lixom. ;)

Bloggar från den stora staden i morgon.

Hasta la vista!

Papperskaos och bullbak 21 maj, 2007

Tack för alla kommentarer på förra inlägget - skönt att höra att man inte är ensam..

Isak mår alldeles finemang! Han vaknade med ett skratt på läpparna och skrattade typ hela eftermiddagen sen. Vi hade mys- och busstund i sängen, skrattade tillsammans, kramades, kittlades, pussades.

Efter lite mellanmål lekte Isak på vardagsrumsgolvet. Han kastade en boll och kröp sedan skrattande efter den. Så höll han på i säkert en halvtimme medan jag tittade på Leila bakar.

Inspirerad till tusen satte jag senare igång med bullbak á la Leila. Kardemummaknyten och en äppelkrans blev det. Smått fantastiska om jag får säga det själv - Leilas recept är grymma!

Isak och Fredrik satt på kontoret. Fredrik redigerade foton och Isak lekte. Efter en ovanligt tyst stund tittar Fredrik bort mot Isak och får se detta. Så kan det gå när ouppmärksamma föräldrar och slarvigt slängda våtservettsförpackningar kombineras. Isak var i alla fall lycklig som få! :)

Annars gick även denna kväll i sakta mak.. Sista avsnittet av O.C. tog slut och som vanligt blir jag lite ledsen när en favoritserie lägger ner. Isak vägrade att sova så han var vaken med oss till halv tio. Strax efter gick även jag och lade mig.

Den här veckan är det fullt upp! Idag ska vi till öppna förskolan (det regnar ute - ingen promenadväder tyvärr). I morgon ska vi kanske följa med Fredrik till Lund. Han ska på ett möte på Tetra Pak och jag och Isak tänkte kolla in staden. Det är alltid kul att se nya städer - hoppas det inte öser ner bara! Onsdag är det tvätt, packning, häng med favvomorsorna och en liten hemlis som gäller. Torsdag går tåget 06:25 - mot Stockholm! :) Och sen ska vi inte tala om hur intensivt det kommer bli. Men kul! :)

Ha en bra dag!

Duns! 20 maj, 2007

Så har det hänt. Det som jag fasat för i flera veckor, ja egentligen ända sedan Isak fick för sig att han skulle sova i vår säng jämt och ständigt.

Han trillade ur.

Precis nyss. Jag trodde han hade somnat mitt i vår säng med täcken och kuddar som barriärer, var i köket och pysslade. Uppenbarligen ville han krypa i stället - och klättra över alla hinder - för helt plötsligt hör jag jordens duns.

Hjärtat stannade. Jag sprang dit och där ligger han på min sida sängen (lyckligtvis försedd med diverse kläder) med bakhuvudet i golvet. Försökte i panik komma på: skrek han direkt efter dunsen eller var han avsvimmad? Det är rätt så avgörande. Kommer fram till att han nog skrek rätt så omedelbart.

Han lugnar ner sig ganska snart. Jag letar tecken på att han mår illa, är groggy, svimfärdig eller annat - inget. Allt verkar vara sig likt. Ringer Fredrik (jobbar idag) och vi kommer överens om att avvakta och se hur han verkar må om nån timme. Genast sätter det dåliga samvetet in. Borde vi inte åka in direkt ändå?

Nu sover han. Och jag är där var femte minut och lyssnar på andetagen. Panikslagen inför tanken att han ska svimma av i sömnen.

Det är tamejfan riktigt läskigt när sånt här händer! Riktigt läskigt.

Nedräkningen har börjat

Tjohoo! Om mindre än en vecka (närmare bestämt 4 dagar) sitter jag och Isak på tåget till Stockholm. 6 dagar i hemstaden med en massa trevligt inbokat. Man kan ju bli lycklig i förväg för mindre! :)

Annars har veckan som gått varit rätt skön också (bortsett från mardrömsdygnet då). Vi har hållt ett lugnt tempo och det dåliga vädret har gjort att vi har kunnat hålla oss inne med gott samvete. Jag har spenderat dagarna med att läsa när Isak sover och annars har vi lekt och gosat som aldrig förr. Han är inne i en supermysig period just nu och det händer nya saker i hans utveckling hela tiden.

Bland annat (och jag vet inte om det framgick sist, denna fantastiska nyhet?) så har han ju börjat KRYPA. Alltså - han tar sig fram för egen maskin - nu även på golvet. Han har en skum stil och det går inte jättefort än, men fram tar han sig. Det är en STOR grej!

Jag har till och med bevis. Som ni ser så finns det inget som kan locka lika mycket som en kamera. Och det finns heller inget som kan göra en förargad lika mycket som en tröskel. Men fram kommer man om man är lite envis.. ;)

SE PÅ FILMEN HÄR

Han reser sig upp själv också. Mot oss eller mot möbler. Han är helt enkelt mycket mer mobil, vilket gör honom till en gladare och mindre frustrerad liten kille. Han skrattar hela tiden och har börjat fnissa genom näsan på ett gulligt sätt. Och nyaste grejen är att peka, som han precis har börjat med. Åhh han är så go och jag längtar tills ni får träffa honom, ni som inte gjort det på ett tag!

Helgen har varit jättebra. I fredags var Fredrik ledig och var med Isak medan jag och Maria fikade och gick i lite affärer. Sen följde Maria med hem och satt och lekte med Isak (som älskar henne) och jag lagade middag. Isak fick också smaka och han satte i sig typ en halv kycklingklubba och tyckte det var jättegott. När Isak somnat åt jag och Maria varm nyponsoppa med en klick vaniljglass och mandelbiskvier (sjukt länge sen!) och kollade på The Holiday. Fredrik photoshoppade. :)

Gårdagen var superlugn och skön. Inga måsten och krav, bara umgås och koppla av. Laxpasta och blåbärsjox till middag och sen hopp i säng. Kändes som söndag.

Idag har vi startat morgonen med banankladd. Isak fick försöka äta banan själv igen (i bara blöja den här gången) och det gick jättebra tills han var mätt och började leka med den i stället. Den självklara följden blev ett mor & son-bad och sen somnade en trött liten kille vid niotiden. Vad resten av dagen har att bjuda på får vi helt enkelt se.

Hoppas ni har haft en skön långhelg! Nu lite bilder från lördagen.

Fler recept!

Nya recept och bilder finns i receptbanken. Bland annat detta:

Läst: Människa utan hund 19 maj, 2007

Förlagets beskrivning: December i Kymlinge. Medlemmarna i familjen Hermansson samlas för att fira 105-årsdagen – pappa Karl-Erik fyller 65, äldsta dottern Ebba 40.

Människa utan hund är den första romanen i Håkan Nessers planerade Barbarotti-kvartett.

När Håkan Nesser efter tio böcker valde att avsluta sin deckarserie om van Veeteren kände jag nästan något som kan kallas för sorg. Jag älskar deckare, men det är ovanligt att hitta böcker i den genren som har allt. Ett målande och bra berättarspråk, en till en början olöslig gåta som nystas upp tråd för tråd, ett perfekt mått av spänning till sista sidan och dessutom fantastiskt detaljrika karaktärsbeskrivningar. Nessers böcker har allt detta. Just karaktärerna är hans största styrka och känslan av att faktiskt känna huvudpersonerna gör mig så mycket mer engagerad av historierna som utspelas kring dem.

Nu har Nesser givit liv åt en ny utredare, inspektör Barbarotti, och även han beskrivs på ett sådant sätt att man genast bryr sig lite mer om hur det går. Detsamma gäller de övriga huvudkaraktärerna, i det här fallet familjen Hermansson Grundt. Noggrannheten i karaktärsbeskrivningarna gör att hela historien får ett ytterligare djup - ett förståelseplan. Man engageras på ett sådant sätt att man nästan kan lista ut vad som har hänt just därför att man känner karaktärerna så bra. Man blir liksom delaktig.

Jag kunde inte lägga ifrån mig den här boken. Den är precis så bra som jag hoppades att den skulle vara och sista frågetecknet rätas inte ut förrän på absolut sista sidan. Jag känner med vissa personer och avskyr andra. Jag hoppas att handlingen ska utvecklas åt ett visst håll för att skona vissa inblandade. Jag blir helt enkelt otroligt engagerad och när boken är slut känner jag mig lite vemodig. Hur gick det sen? Lyckades familjen läka sina sår? Jag vill veta mer!

Som tur är har det utlovats tre böcker till om kriminalinspektör Barbarotti och jag längtar redan tills jag får läsa nästa.

(Tilläggas ska att nummer två redan är ute. En helt annan historia heter den och finns som inbunden att införskaffa nu. Synd att jag ska vara så envis att jag bara läser pocket. Ibland kan det vara värt ett undantag. Kanske nu?)

Jag säger såhär: Läs läs läs. Läs! Och har ni inte läst hans böcker om van Veeteren så har ni sannerligen en riktig skatt framför er.

Mardrömsdygn 18 maj, 2007

Fy faaan vad det har varit synd om mig under ett helt dygn!!

När jag var hos tandläkaren sist så klagade jag för dem om min visdomstand nere på vänster sida, som jag tyckte ilade typ hur mycket som helst hela tiden. De tog bilder, undersökte men hittade inget fel på tanden (kors i taket). De sa att vissa tänder helt enkelt ilar mer än andra - kan bero på blottade tandhalsar till exempel - och penslade på flourlack för att dämpa det onda lite. Det går snart över lovade de.

Jo tjena.

I onsdags eftermiddag började jag få ordentligt ont. Inte ens värktabletter hjälpte. Tillslut värkte det i exakt hela käken, alla tänder och i örat. Det gick inte längre att avgöra vilken tand som var boven i dramat, men allt startade ju med visdomstandjäveln.

Kom på att om jag hade en klunk kallt vatten i munnen som jag liksom silade mellan tänderna så försvann smärtan nästan helt. Men så fort jag svalde eller spottade ut vattnet så kom värken tillbaka.

Resultatet blev att jag från sju-tiden på kvällen satt och klunkade kallt vatten hela natten. Hela natten. Om någon undrar så går solen upp runt fyra nu för tiden och det går ett dubbelavsnitt av Ellen DeGeneres talkshow typ vid tre.

Det låter helt sjukt det här, men om jag slutade med vattnet så fanns det inte en chans att jag skulle kunna somna för värken var hemsk. Och visst slumrade jag till ibland, men vaknade så snart jag blev så avslappnad att vattnet rann ut ur munnen på mig (skratta gärna, jag bjuder på det).

Med min vanliga tur så var det helgdag igår, vilket innebar tandvårdsakuten och inte min vanliga tandläkare. Fick tid vid tolv och vid det laget kändes det nästan som om jag sköljt bort hela emaljen på mina tänder. Det är inte meningen att man ska ha munnen full av vatten i 17 timmar i sträck.

Inget hål, precis som min tandläkare sagt. Men däremot låg ena roten och pressade mot en nerv och varje gång jag tuggade på den tanden så blev nerven mer och mer irriterad. Så de drog ut den och nu är jag en visdomstand och dryga 800 spänn fattigare (hade iofs med glädje betalat det dubbla för att bli av med värken).

Sen sov jag i princip resten av dagen och kvällen, med ett avbrott för pannkaksmiddag.

Kul dygn va?

Hur har ni haft det?

Nesser 16 maj, 2007

Alltså - Isak har precis somnat och min Nesser-bok jag läser nu är så bra så jag har inte riktigt tid att blogga. Men någon efterfrågade nya recept så jag ville i alla fall bara meddela att gårdagens mycket goda middag finns bland recepten nu.

Ciao!

(och självklart hörs vi senare!)

Sommarbukett och några vuxna 15 maj, 2007

Glömde alldeles bort att visa den jättevackra handplockade sommarbuketten vi fick av Roger och Cecilia i lördags. Tänk att alla dessa blommor redan finns ute - sommarkänslan blir påtaglig!

Passar även på att visa några av de vuxna människorna som finns i mitt liv, som efterfrågat i en kommentar (av Lina, vem annars?). :) Bjuder på bilder av gästerna i lördags samt det andra paret som vi umgås med från vår föräldragrupp - Jennie och Johan. Alla fyra är riktigt härliga människor och jag och tjejerna håller på att bli mycket goda vänner.

Håll till godo! :)

Nu händer det grejer!

Hej hej!

På grund av frivilliga och ofrivilla omständigheter har jag inte kunnat skriva på ett par dagar. Så nu ska jag försöka mig på någon slags resumé.

Lördagskvällen blev så trevlig! Vi hade roligare än på länge faktiskt. Cecilia, Roger och Alve kom vid sex-tiden. Vi käkade min goda laxpasta och minst lika god efterrätt. Gott vitt vin till det. Isak och Alve lekte på golvet och käkade bröd.

Vid nio dukade vi upp lite grönsaker med dipp och det obligatoriska smågodiset och bänkade oss framför ESC-finalen. Isak och Alve i varsitt knä med gurkstavar i högsta hugg. Båda var superlugna och satt med och lyssnade på de 10 första låtarna innan vi lade dem utan skrik och bekymmer.

Själva finalen tänker jag knappt kommentera. Mest arg är jag för att Ukraina kom tvåa. Det är faktiskt helt sjukt. Annars så var ju Serbiens låt hel okej och The Arks uppträdande var faktiskt jäkligt avslaget. Som om de inte ville vinna nästan. Kändes som om det var fel på ljudet under deras låt också. Burkigt liksom. De var inte värda en vinst, men 18:e plats är skandal!

Vi som tittade hade däremot grymt kul! Roger och Cecilia visade sig vara lika flippade som mig när det gäller schlager och aldrig förr har väl de hånande kommentarerna angående låtarna, artisterna och kläderna haglat tätare. När Harry Potter (Serbiens sångerska) klev in på scen höll vi på att garva ihjäl oss. När Dame Edna/Teletubbien/Julgranen kom in satte vi morotsstavarna i halsen. När Italiens och Turkiets strandraggare gjorde sina nummer överröstade Roger dem med i hans tycke den enda bra Italienska schlagerlåten ever: Gente di mare från 1987. Vi hade askul!

På söndagen vaknade vi utvilade efter en relativt bra natt från Isaks sida. Hela dagen gick vi sen runt i mjukisbrallor i vår nystädade lägenhet och degade. Jag läste massor (läste äntligen ut New York-triologin och fick börja på en betydligt bättre bok av Håkan Nesser) och kopplade av med ett långt bad. Sket i bloggen och datorn över huvud taget. Bra tv på kvällen avslutade en välbehövlig vilodag!

Igår funkade inte vårt internet på hela dagen, vilket resulterade i två telefonsamtal med undran om jag lever. Kul att bloggen är så viktig för min närmaste omvärld.. ;) Jag och Isak hängde här hemma och tittade ut på ösregn och blåst. Isak sov hur mycket som helst och äter rätt dåligt så han är nog inte helt kry (what else is new liksom).

(Parentes: ÅHHH IDA!!! Nu lyssnar jag på Insatiable! :) Åter igen - TACK Darren!)

För att återanknyta till rubriken: Isak är inne i en helt galen utvecklingsperiod. Nu händer det grejer ska jag tala om! Förra veckan började han vinka. På riktigt - genom att vicka på fingrarna. Han gör det varje gång man säger “hej hej Isak!”. Man behöver inte ens vinka själv. Sjukt kul. Gissa om han har fått vinka mycket på sistone?

Så klättrar han ju som en galning på oss i sängen sen ett tag tillbaka. Nyss lärde han sig dessutom att sätta sig upp från liggande. Han reser sig mot vår sänggavel eller spjälorna i sin säng och står och “skakar galler” samtidigt som han skrattar gott. Och i helgen kröp han i sängen!! HAN KRÖP! Trodde faktiskt att han skulle skippa det helt. Sen har det tagit några dagar för honom att våga krypa på golvet, men igår satte han iväg. Han satt och kastade ett påskägg över vardagsrumsgolvet och sen kröp han och hämtade det. Kastade igen och kröp och hämtade. Och igen. Och igen. :)

Han har rolig teknik - ett knä och en fot i golvet. Så det går inte så snabbt, men han kommer åtminstone framåt i stället för bakåt. :)

Så säger han pappa. Han försöker säga “tack tack” varje gång han ger mig eller Fredrik någon av sina leksaker. Han tuggar maten med sina små tänder och äter banan utan sked nu. Han håller sig i gåstolen och går med den som stöd (fast på utsidan liksom). Han snurrar runt på rumpan helt sjukt fort för att se efter saker som ligger på golvet.

Det händer massor!

Ni stockholmare som får träffa honom om en dryg vecka kommer få se en liten pojke som inte är en bebis längre. Han är grym! :)

Så nu har mamma Lisa fått skryta lite också. =) Dags att ta andra koppen kaffe!

Eller förresten! Shit vad jag är nära att få en gratisdrink den 26:e nu. Bajen leder fortfarande. AIK är visserligen en seger rikare, men fortfarande bara på 5 plats. Och DIF.. Pahaha!! Ja du Lina - jag kanske får fortsätta vara mallig ett tag till? ;)

Avslutar med lite bilder - det var ett tag sen..