Fasen. Nu är det inget roligt längre. Det var inte såhär jag trodde att det skulle bli när jag äntligen var färdigpluggad. Bajs.
(tänk att ett litet inlägg om naglar gav kommentarsrekordet på mkt länge. Jag sparar själv ett tag och ser hur det går. Men som med allt annat misslyckas jag säkert så jag bokar in en tid för förlängning. Just in case.)
Jag funderar på om jag ska orka hålla på och vårda naglar och jobba mig de närmaste två månaderna eller om jag helt sonika ska slänga på ett par tippar över mina flikiga svårväxta naglar lagom till den 13:e..
Vad tycker NI (de typ 3 läsare som jag har kvar)?
Det har regnat mycket i helgen och jag har varit helt ledig. Inget planerat, inget att plugga, inga måsten.. Vad gör jag då? Jo jag läser och jag bakar! Det är avkoppling för mig och det var länge sedan jag hade tid med det.
I helgen har det blivit mycket matbröd från Leilas nya bok, som jag fick i födelsedagspresent. Ett par grova lingonlimpor, som jag premiärbakade förra veckan och som blivit Fredriks och Isaks nya favoritbröd. Fantastiskt saftiga och underbara tekakor som jag rekommenderar alla att baka en regnig dag. Sirapslimpor som står i ugnen just nu och därför inte är provsmakade än. Och så en grym marängtårta på egetkomponerat recept som jag tog med mig till midsommarkalaset och som nog blir ett stående inslag på diverse kalas framöver.
Recept på tårtan slänger jag in på receptsidan. Brödrecepten finns att hitta i Leilas bok, de är bakade exakt som det står.
Åh jag älskar att ha TID till sånt här! Fantastiskt helt enkelt.
Midsommaren blev inte alls så hemmabunden och tråkig som befarat. Tvärtom! Vid tre-tiden då Isaks feber givit med sig med hjälp av alvedon så bestämde vi oss för att åka hem till Daniel och Therese och äta midsommarbuffé som bestämt. De bor nära och vi var beredda att vända hemåt så snart Isak visade tecken på att inte må bra.
Men tiden gick och efter en god sill-buffé med öl och snaps till föräldrarna och ett gäng prinskorvar och apelsinjuice till lillkillen så kutade han omkring i trädgården som aldrig förr och sparkade boll medans mammans lag slog pappans i kubb. Regnet var ett minne blott och vi satt utomhus resten av kvällen och en feberfri och pigg Isak höll sig vaken ända till elva på kvällen. Vi vandrade hemåt vid ettsnåret efter en härlig eftermiddag och kväll fyllt av god mat, en smarrig marängtårta, grillning, mera tårta, jordgubbar och öl, vin & snaps. Och framförallt - goda vänner och lek i trädgården!
Vi har nu skaffat oss en ny midsommartradition som vi hoppas håller i sig. Att Daniel & Therese har ett utomhusrum med tak och plats för långbord gör oss dessutom rätt så säkra på att vi kan behålla vår tradition i alla väder!
Och Isaks feber kom aldrig tillbaka. Vet inte vad det var, men är glad att det inte blev långvarigt!
Isak är verkligen febersänkt och de enda orden han viskar fram är följande:
“Ovven hemma”
“Appa Ovven”
Ja älskling, du har tappat Vovven. Din bästa kompis. Som du saknar mer nu när du inte mår bra. Och jag och pappa kan inte göra någonting för att han ska komma tillbaka till dig. Min stackars älskade unge!
2005 Helgen före flytt till ny lägenhet. Jag sommarjobbade i Stockholm. Midsommar utgjorde därför en värdefull packningsdag för oss. Vi firade inne bland flyttlådor med nån sillbit och lite jordgubbar.
2006 Jag var höggravid och nyss hemkommen från en stockholmsvecka som sugit musten ur mig. Den enda aktivitet som kändes aktuell var att halvsitta i sängen framför en fläkt och badda mina svullna fötter med kylda blöta handdukar. Och äta jordgubbar.
2007 Planen var att fira traditionellt nere vid viken i Gustavsberg med midsommarstång, sånger och lekar för att sedan äta midsommarmiddag på balkongen i solen. Regnet vräkte ner, vi satt inne. Med en sillbit, lite jordgubbar och några glas vin.
2008 Idag är det midsommarafton. Vi har planerat midsommarfirande i våra vänner Daniel och Thereses trädgård. Sill-lunch och grillning, lite kubb och barn som springer i gräset. Marängtårta med jordgubbar. Och snaps, vin och öl. Vi vaknar med en febervarm liten kille i sängen och regnet som vräker ner utanför fönstret. Det lutar åt fjärde året inne i en lägenhet på midsommarafton..
Den här dagen är verkligen inte vår grej! Men det känns inte så hemskt, umgås med andra och njuta av solen kan vi göra många andra dagar på sommaren.
Glad midsommar!! =)
Jag vet inte om ni minns Hunden? Ni som känner oss och Isak väl vet att han aldrig går någonstans utan sin hund. Som blivit rätt sliten och illaluktande vid det här laget. Men som tjänstgjort som bästa vän sedan oktober 2006. Tryggheten personifierad.
Lördagen den 7 juni var dagen då han försvann (igen). Vi upptäckte det på Skansen, precis i början efter apberget. Isak blev ledsen och skrek efter appen och ovven [nappen och vovven], vi letade, men Hunden fanns inte någonstans.
Fredrik vände på en femöring och gick tillbaka samma väg som vi kom. Långsamt för att inte riskera att missa en övergiven tyghund någon stans. Ända till busshållplatsen vid Djurgårdsbron, där vi hoppat av 76:an. Han hade den på bussen, det var vi alla säkra på. Men där efter var det ingen som såg den. Bussen vi åkte med hade speciella märken på mittdörrarnas fönster och precis när Fredrik kom till busshållplatsen så såg han just vår buss försvinna bort. Så han beslutade sig för att invänta nästa gång den kom förbi hållplatsen. Ca 1 timme.
Fredrik missade hela Skansen-utflykten. Och på bussen fanns ingen hund. Inte på hittegods heller. Och vi får förlika oss med tanken att Ovven är borta för alltid. Vi åkte självklart till flertalet butiker för att söka ny hund, precis som förra gången. Men alla hade slut i lager. Så det fick bli ett lamm från samma tillverkare i stället. Liknande kropp. Samma lappar på baken som Isak nött ner genom att tvinna dem mellan fingrarna så fort han ska sova. Lika dan svans. Men vit och med kortare nos.
Självklart funkade inte det. Vår son är inte dum. Han skrek sig till sömns den natten och lång tid tog det. Det var hjärtskärande. Så hjärtskärande att Fredrik gick in på en hemsida och beställde 3 (!) nya hundar till ett sammanlagt pris av 600 spänn.
Dagen efter var lite enklare. Vi sade till Isak att Hunden var hemma och att Lammet var en hund som hade duschat. Så nu har han minst ett par gånger varje dag sagt “Ovven hemma, ovven duschat”, men sakta men säkert också accepterat sin nya “hund”.
Så Hunden är numera ett lamm. Lammet heter Ovven. Och ingen får kalla det något annat.
Vad som hände med de 3 hundarna? De är på väg, men vi skickar nog tillbaks alla utom en. Den återstående ska vi försöka slussa in som likvärdig med lammet, båda med namnet Ovven. På så vis har vi en redan sliten och luktande ersättare om en skulle springa bort för oss. Det har ju faktiskt hänt 2 gånger nu.
En vecka i Stockholm börjar bli tradition efter skolavslutning och i samband med min födelsedag (som var i söndags, 28 blev jag). Så även detta år. Vi åkte upp på nationaldagen och fick en helg med underbart väder tillsammans med vänner och familj. Sen åkte Fredrik hem och jag och Isak stannade kvar.
Veckan blev lugnare än vanligt. Det berodde på en kombination av att några av dem jag brukar träffa inte kunde ses och att jag valde att ta det lugnt. Den senare anledningen var den främsta. Jag orkade helt enkelt inte flänga runt så mycket som jag brukar. Har fortfarande en hel del energi att ta igen och jag valde att leka i parken med Isak och pappa/morfar, kolla på de flesta matcherna, äta god mat och bara träffa några av kompisarna. Tack vare det är jag i alla fall mer utvilad än när jag åkte, vilket inte brukar vara fallet.
Några saker hann jag ändå med. Hela familjen var på Skansen på lördagen. Jag fick äran att gosa med nykläckta lilla Alice. Jag shoppade en del fina grejer. Jag och Isak åt middag med fina Cecilia och Alice (jag vet, alla heter Alice). Jag, Isak & Fredrik hade picknik med Matte, Mirre och söta lilla Emmie. Jag och Fredrik fick en egen kväll på restaurang. Det var en bra vecka. Som vanligt i hemstaden!
Jag har så fina vänner och en så bra familj! Både i Uddevalla och i Stockholm. Jag önskar att jag slapp känna mig så splittrad. Hemma är här. Och där.
Torsdagen den 5 juni mottog jag så ett diplom som bevis på att jag nu avslutat mina studier vid Göteborgs Universitet. Visst har jag en liten rest som släpar, men i stort sett så har jag nu lyckats ta min Fil. kand i arbets- och organisationspsykologi. Det känns stort och underbart och skrämmande.
Vad gör jag nu liksom? Vadå - ska jag vara ledig på kvällar och helger? Vadå - måste jag gå upp och åka till jobbet varje dag? Vadå - kommer jag få ut mer än 8000 kr/månad? Vadå - kommer jag få en yrkestitel?
Vissa av svaren på dessa frågor är högst beroende av om jag lyckas skaffa mig ett jobb. Men gör jag det så är samtliga svar rungande JA! Äntligen kan jag bli vuxen vid 28 års ålder. Rätt nice.
Festen var lyckad. Vädret var fantastiskt, jag var snygg, maten var god, sällskapet var trevligt och lättnadskänslan och glädjen var stor. Underbart.
För jag har tagit exaameeeeeen!! Fy FAN vad jag är bra! ;)
Känner att jag är sådär tråkigt insnöad på uppsatsen och examen just nu. Förlåt för det. Det är bara så overkligt att jag äntligen är (typ) klar. That’s all..
Nytt fokus kommer starting fredag. Lovar.
